skip to main |
skip to sidebar
Fick syn på min jättestora näckrosbegonia härom dagen, jättestor hade den blivit ! jag har vattnat den två gånger i sommar, den står lite halvmörkt men verkar trivas som fisken mera utan vatten kanske. Hur kan det vara möjligt ? var tar den sin livskraft ifrån ? det är nästan lite kusligt.
I somras berättade en kund efter att förvånat tappat hakan vid åsynen av växten att Näckrosbegonian aldrig har funnits för försäljning ( visste inte att den hade det vackra namnet ) I hennes släkt har skotten vandrat generationer framåt i tiden och hos någon annan utomsläktlig person hade hon aldrig sett något exemplar. Var vi släkt kanske ? nej, och kvinna var heller inte släkt med vännen som givit mej det lilla skottet en gång i tiden. Jag ringde skottkompisen som förvånat upplyste mej om att hon i sin tur fått sitt exemplar av sin svägerska . . . ? ja så där fortsätter det väl kanske . . . . ?
Kvinna från den mystiska Näcksosbegoniasläkten var dessutom florist till yrket så hon borde väl veta om den finns att köpa... ?
Om man googlar dyker det upp exemplar men det kanske är släkt hela bunten. Själv har jag skickat ut skott lite hit och dit, äh, vi är ju alla barn av Adan och Eva.
Fyvale ! vad det kan trazzla till zig, usch uzzz ! Hemsidan har hängt där ute, gammal och oaktuell. Den har inte gått att referera till och tiden har gått sedan jag lät formatera datorn och så kom hemsideprogrammet inte på plats och sen och sen och sen. Ja, jag hann att glömma bort hur man gör när man gör.
Seg i bulan är man, underhåller man inte cellerna så . . . . påbörjade arbetet och lyckades totaldelita allt i hopa med ett knapptryck ! det blev svart där ute men det var nog bara jag som märkte något då de eventuella hemsidebesökarna tröttnat för länge sedan, gett upp och tagit bort mej från bokmärkeslisten. Efter en del telefonsamtal konstaterade jag att ingen längre kom ihåg något från frontpagetiden, nu är det Dreamweawer som gäller ! ( kanske till och med något ännu nyare )
Övervägde att lämna in, dvs låta ett proffs ta vid, men när jag förstod vad det skulle gå loss på blev jag sittande framför datorn, petandes uppgivet lite hit och dit och PANG ! där satt en liten bild darrande ensam där uppe. Några dagar senare och efter både ofrivilliga men slutligen kontrollerade delitningar ( och motsatsen så klart ) så börjar det hela ta form. Tänk att man kan bli så lycklig aldeles av sig självt !?
Så nu tänkte jag göra lite reklam för min nya hemsida ( inte helt klar än ) www.charlottekarlssonkeramik.com