eftermiddag i försäljningen

Hon hade precis gått ut genom dörren och jag stod där bakom disken aldeles som nyvaken med massor av osorterat från min barndom som stack upp och sa hej inuti, det hade gått nästan fyrtio år sedan sist och vi kände igen varandra på tre sekunder, vi var oss lika på något sätt.
Det kom in fler människor för att se sig runt, efter en stund uppfattade jag där jag stod någonstans i första delen av livet, en man försökte få kontakt där på andra sidan disken.
Mitt hus var hans barndom, jag hängde upp en " kommer strax skylt" och gick efter honnom genom huset. Han berättade och jag också om våra renomveringar och planer för framtiden.
I mitt arbetsrum pekade han på strykbrädan och sa " där föddes min syster ". Sedan fick jag höra om kojor och tillhåll i skrymslen och hörn på vinden, klubbar ovanpå hanbjälken och när vi slutligen klivit ut på takterrassen pekade han ut den sista viloplatsen för hans älskade collie.
Resten av dagen drog jag runt lite som i en dimma, och på kvällen kändes det nödvändigt att se filmen cinema paradiso igen, det är något nytt det där- det sentimentala