Vi passar på att använda stigen. Så fort det blir
lite varmare så tar myrorna över, och det känns inte
bra att gå där då . . . . då får vi kliva runt och över
stock och sten, brukar alltid fastna med foten i
revor och kvistar och fara iväg genom luften, landa
på något sätt, än så länge med enbart skrubbsår.
Ada går inte heller på stigen då, hon tycker inte
om myror, drar åt sig tassarna och flyr.
Överallt blåsippor, en och annan lite rödare och
ibland står en Vitsippa och en Blåsippa och håller
varandra i hand, ser det ut som. Dom kan visst
bli flera hundra år .. tusen tror jag
Hörde om några tallar som har stått uppe på ett svenskt
fjäll från 300 talet, de var väldigt små för att vara
så gamla, undra hur tätt årsringarna satt !
2 kommentarer:
Jag tycker inte heller om myror.
Jag blir nostalgisk av blåsippsbilden. För 40 år sedan!!?? såg jag detta för första gången i era marker. Blått, vitt och gult i stora fält. Ett fantastiskt bildminne. Lyckost dig som är där och inte här i vintern.
Skicka en kommentar