Man flyttar ut sina projekt så fort luften känns tillräckligt ljummen. Dom stackars Lindarna fick känna på sågen i höstas. Det fanns inget annat att göra då kronorna växte sig enorma och strök mot fasaden på huset. Nu väntar jag med hjärtat i halsgropen att det skall skjuta ut nya skott, "snälla snälla " ( så ugglorna har något att bygga bo i)Tulpanerna löper amok, det är ingen ordning alls, de verkar flytta sig runt i planteringarna. Det skall finnas en del förädlade uppenbarelser, namnen har jag glömt men någonstans i bokhyllorna finns anteckningar om ursprung och namn. Har en känsla av att de sakta återgår till oförädlat tillstånd, känner inte riktigt igen dem år från år eller så beror det på tulpanmattes förmåga att minnas . . .?
Spirar gör det lite här och där ja, tex i komposten och jag får dåligt samvete när gamla lökar som jag borde lagt ner mer arbete på för en andra livscykel tar sig upp för egen maskin fast de borde varit chanslösa efter min dumpning bland äggskal och kaffesump och ruttnande bananskal. Jag blundar och ser bort i början men det blir lättare sedan när de står där i sin prakt med fötterna i sörjan och blommar. Jag såg för mitt inre konturerna av ett växthus mitt i Syrenhäcken härom veckan, började peta lite och stega upp hit o dit, klippte lite i häcken och så var det igång drömmen om tomaterna och Basilikan. Blir ivrigare för varje spadtag, armarna värker och svetten lackar i den starka vårsolen, men det är fantastiskt lätt att gräva i den sandblandade jorden, det är som att vara tillbaka i sandlådan, allt är möjligt och jag kan SJÅLV !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar