Jag röck upp boddörren för att knöla in de eviga påsarna med tomma mjölkförpackningar, sardinburkar och smuliga plastpåsar. I väntan på insammlarna från kommunen som på nåder tar med sig det återvundna, gud nåde om det ligger en tidning bland pappersförpackningarna ( dom kan bli arga jag lovar). Det känns väldigt osäkert och lite läskigt att pyssla med detta ( efter några påhopp av en morgonsur kommunarbetare, de e fan, de har säkert jättebra pröjs ! varför sura ? ) lite på dåligt humör i dessa sysslor fick jag syn på och tänkte rycka bort något skräpigt som hängde längs med väggen, hejdade mej i sista stund när jag fick se att det var ett bo byggt uppe på kanten!. En skrämd blivande mammafågel vågande inte blinka utan satt aldeles stilla ( och syntes inte) Jag backade vördnadsfullt ut inför detta naturens mirakel och stängde dörren så tyst jag kunde.
Nästa dag såg jag pappafågel springa runt på vår stentrappa med näbben full av delikata flygfän. De var lätta att komma ikapp när de dåsade på den vårvarma trappan ( de fick aldrig uppleva någon sommar) pappafågel flög runt knuten och upp till boet för att ha lite lunch. Efter nästa vända skulle han inte gå att känna igen. Min far hade för några dagar sedan varit oss behjälplig med staketmålning ( linoljefärg som torkar långsamt) pappa kolis rusade utan att se sig för in under spjälan ( han hade sina tankar på annat håll, en fluga ) kom ut på andra sidan tecknad vit på rygg och stjärt ! mer som en skata ! jag har varit lite orolig ( linoljan kan självantända !) att pappafågel plödsligt skulle fara fram som fågel Fenix, kanske tända eld på både bo och vårt hus !
Vad skulle sopgubbarna säga då om att vi eldat våra sopor själva? Allt har gått bra, såg just dem båda jaga mask i rabatten och pappa kolis börjar bli grå. Bara mamma kolis inte lämnar honnom för en yngre !?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar