mustider

Då var det dax för Antizimex igen. Vi gör den sedvanliga rundvandringen,
öppnar de svarta lådorna och laddar nya giftdoser. Känns alltid lika taskigt
men efter den gången jag hade storråttan i näshöjd utanför
källarfönstret togs beslutet. Vissa slaskiga höstar får man knacka på
innan skafferidörren öppnas annars blir alla inblandade lika rädda.
Numera förvaras allt på hyllorna i plastlådor med lock så fort sommartid
gått över i vintertid.
Och jag hoppas på syndernas förlåtelse var gång jag lossar en liten mus
med platt nos ur slagfällan, viskar ett tyst förlåt och låter henne glida ner
i soppåsen.
Längst in i källaren under en hylla upptäckte jag och Antizimex delar av
en gammal madrass. Stora bitar var som i vilt raseri bortslitna och
utspottade över golvet. Antizimex hade aldrig sett något liknande och
det kunde inte vara en råtta, inte ens en jättestor !! ärligt talat vet jag inte
om jag vågar mej ner i källaren ensam mer.