Stockholm, Götgatan en torsdagskväll i December.
Man kan ana Globen längst bort, hela bollen är blålila.
Snön faller och där ligger den, nu för tiden när ingen armada av
snöbekämpare röjer väg. Först blev jag lite irriterad
på allt slirande och snubblande men ganska snart
visade sig en annan stad. Snöflingor i alla färger,
trafiken tystnar och man hör människor prata. Alla är rosiga och
har mössor nertryckta över öronen och liksom tumlar lite
valhänt framåt och kisar, ganska rart.
Runt gathörnet väntar snöröksensationer när vinden drar ner
lössnö från taken ner i vindvirvlarna mellan husen. Man kan få sig
en uppiggande omgång i ansiktet, och är man inte riktigt vaken
på väg till jobbet så blir man det. Jag stretade på ner mot Slussen
med en jättestor resväska ( med lite för små hjul) Vinden låg på
och vi var flera som gick baklänges emellanåt. På något sätt kändes
det ganska ok, tillvaron blir mer avskalad och tydlig, alla vill samma sak
( komma fram och in ) och det finns något självklart att prata om initialt.
Ingen förväntas heller gå omkring och vara tjusig med en röd näsa, bara söt.
Det är bra med alla sorters väder, det hjälper till på något sätt. Finns där
som en bakgrundskänsla eller står i vägen och sätter en på plats.
Dagarna efter jul har jag behövligt suttit i soffan och tuggat knäck
i morgonrock, provat nya bakrecept och pysslat lite stillsamt pga regn o blåst,
jätteskönt !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar