Jul

Jag fick bli tomte i år, han var svår att få tag på nämligen. Jag övade tomtefraser i en vecka typ ja, ni vet det vanliga men orolig för att bli igenkänd måste det verkligen sitta, man lurar inte en snart 4 åring hur som helst. I år var det extra viktigt.
När så timmen var slagen var jag ganska taggad och uppspelt. Pulsade runt huset i halvmetersnö med säck och lykta i händerna och väl inne flåsade jag som ett äldre lokomotiv, skägget smetade in munnen och blandade sig med " finns de någre snälle barn ?" ingen vågade svara, men de fick några klappar, det var svårt att se paketen då luvan halkade omkring tillsammans med den märkliga tomtefrisyren som hakade upp sig på de inlånade glasögonen som dessutom var svåra att se ut igenom pga imman.
Alltsammans gled sakta av men i en blixtmanöver drog en mamma upp alltsammans och jag gjorde sorti omedelbums nu ännu mera flåsade " god jul "
Men min man sa att " det var den finaste tomte han träffat"
Det ni !















Varje jul försöker vi verkligen tänka över vad som är riktigt oumbärligt. Det brukar ändå sluta med att man kikar över kanter på inhandlingslistan väl i affären. Sedan får man äta julmat i två veckor, gamla rester står upp ut halsen och man tänker att nästa år då.
Men i år tyckte jag att vi klarade det ganska bra. Skinkan räckte bara till juldagen och likaså revbenspjällen, doppet fick bli en soppa en vecka senare tagit ur frysen och Koltrastarna fick kalasa på det sista av rödbetssalladen.